Tillit till oss själva och andra

Vi behöver inte längre arbeta för att få våra dopaminkickar. Numera så räcker det att stirra ned i mobilen för att få ett rus – helt utan någon ansträngning som helst. Allt är bara tillgängligt – ett par klick bort.

Kanske är det därför somliga av oss känner oss lite stumma på insidan. Vi har ersatt riktig glädje med att bli uppspelta över allt det där som dyker upp i våra flöden. Istället för att träffa människor och tillsammans dela upplevelser så sitter vi isolerade vid våra skärmar, klickandes oss igenom upplevelserna.
Förr i tiden krävdes det nämligen en ansträngning för att få uppleva det som vi nu inte behöver lämna soffan för att finna. Vi var tvungna att åstadkomma något för att bli belönade med den där speciella känslan av välmående. Vi människor är formade av den kamp som vi som art alltid har ägnat oss åt.
Plötsligt är allt det där bara som bortblåst.

Inte undra på att dagens ungdomar mår allt sämre. Speciellt drabbade verkar de dessutom vara i Sverige. Här mår våra ungdomar unikt dåligt, vilket såklart är ett misslyckande för oss alla.

Därför är det vi som vuxna som måste ta ansvar och tidigt ge barnen en helig gåva: Att kunna tala ur hjärtat.

Genom att själv leda genom exempel ser våra barn att det är okej att berätta hur man mår. Detta fördjupar även relationen mellan förälder och barn.
För att uppnå detta så kommer vissa av oss kanske att behöva tala ut med någon som är professionell, till exempel genom samtalsterapi i Höör. På så sätt river vi de där inre murarna som vi bär omkring på och öppnar upp oss för att våga vara sårbara.

Först då kan vi ha ett genuint samtal, inte bara med våra nära och kära, utan även med oss själva. 
För det är med oss själva som ärligheten börjar.